Ordkoll.se

Ordet “klass” har funnits i svenskan länge. Det finns belägg för att det fanns så tidigt som 1626. Då stavade man det oftast “class” eller efter franskan “classe”. Ordet har många betydelser men vi har mest använt det för att beskriva social ställning, styrka på öl, kvalitet eller en utbildningsgrupp.

Nu har en helt annan betydelse rotats. En betydelse som ännu inte finns på saob.se. Det gäller betydelsen “lektion” eller “träningspass”.

Jag gjorde en liten genomgång av gymkedjornas hemsidor och fann föjande:

Sats, World class och Forum skriver “klass”.

Nautilus, Friskis & svettis och Må bättre skriver “pass”.

Detta skulle kunna vara bara ett låneord i mängden, men vad som gör detta lite speciellt är att betydelsen “utbildningsgrupp” ofta har ett samband med betydelsen “träningspass” eller “utbildningspass”. Om en person berättar för mig: “min yogaklass är så bra”, vet jag inte om det är gruppen eller passet som åsyftas.

-Då kan du väl fråga, tänker du. Visst, det är inte det är som är problemet. Vill vi verkligen byta ut ett fungerande, otvetydigt ord mot ett som vi redan använder med en annan betydelse i liknande sammanhang?

Ett parallellt exempel är ett ganska nytt låneord från svenskan till engelskan, nämligen “lax”. De använder det enbart för att beskriva gravlax. Om de i framtiden skulle komma på tanken att lägga till betydelsen “lax i ugn” skulle det inte vara så lyckat eftersom det redan är inarbetat som gravlax och missförstånd skulle uppstå.

Om man vill veta hur namnet på en plats ska uttalas frågar man ju självklart ortsbefolkningen. Dock kan ljuden i orden vara starkt dialektala och i princip omöjliga, eller i alla fall onaturliga för en utomstående att uttala. Då “försvenskar” vi helt enkelt de ljuden men försöker hålla det så likt som möjligt i övrigt.

Jag kommer från en ort som stavas “Burgsvik”, men vi uttalar “Boushvik”. Fastlänningarna hittar aldrig “Boushvik” på kartan och vi skulle aldrig drömma om att uttala det så där fånigt så att alla bokstäver hörs. Dock är det ingen som kräver att sommargotlänningarna ska ändra sitt uttal. Det finns nämligen några assimilerade, före detta fastlänningar som har ändrat uttal och det låter fortfarande ganska lustigt.

När jag bodde i linköping pratade jag en gång med en kille som hade varit i Stockholm och sett en match med sitt favoritlag Hammarby. Han var så upprörd att han smällde näven i bordet och röt när han berättade att någon stockholmare i en vägbeskrivning på Södermalm hade sagt “Västgötagatan”. Gatan heter ju så, men han menade att det minsann måste uttalas “Väschötagatan”, det vet ju han, han är ju “väschöte”.

Så, vem bestämmer uttalet? De som är ifrån Västergötland och kallar sig “väschötar”, eller de som bor på Västgötagatan på Söder?

Tiotals gånger har jag hört folk rätta andra för uttalet av Henning Mankells efternamn: “Det heter Mankell, inte Mankell”.

I vanliga fall är det ju lite fult att rätta andra i deras tal, men hur är det med uttal av namn? Kanske är det annorlunda eftersom ett feluttalat namn kan tolkas som brist på respekt. Det är ju faktiskt väl beprövat att reta någon genom att med avsikt uttala deras namn fel.

Men om du har ett ovanligt namn, ett utländskt namn, ologisk stavning eller liknande, vad kan du då kräva av din omgivning?

Själv heter jag Tellström, och precis som Mankell betonar jag första stavelsen i mitt efternamn. Men om stockholmare säger mitt namn betonar de båda stavelserna, som är brukligt i den dialekten. Norrlänningar betonar däremot, liksom vi gotlänningar, första stavelsen.

Jag har dock aldrig rättat någon som betonat mitt namn “fel”! Jag ser det bara som ett alternativt uttal. Var gränsen går får väl var och en avgöra, men nog tycker jag att man kan vara lite mer överseende överlag.

Jag vill dra mig till minnes att tevesporten gjorde en grej på att förbundskaptenen hela tiden uttalade Teddy Lucic namn fel när han hade tagits ut i landslaget. I gott sällskap av de flesta andra ska tilläggas. Man hör “Lukich”, “Lukik” och “Lusich”, men sällan det mer korrekta “Luchich”. När Teddy fick frågan vad han tyckte om det berättade han ödmjukt hur det uttalas men att förbundskaptenen fick säga hur han ville om han fick vara med i landslaget.