Tiotals gånger har jag hört folk rätta andra för uttalet av Henning Mankells efternamn: “Det heter Mankell, inte Mankell”.

I vanliga fall är det ju lite fult att rätta andra i deras tal, men hur är det med uttal av namn? Kanske är det annorlunda eftersom ett feluttalat namn kan tolkas som brist på respekt. Det är ju faktiskt väl beprövat att reta någon genom att med avsikt uttala deras namn fel.

Men om du har ett ovanligt namn, ett utländskt namn, ologisk stavning eller liknande, vad kan du då kräva av din omgivning?

Själv heter jag Tellström, och precis som Mankell betonar jag första stavelsen i mitt efternamn. Men om stockholmare säger mitt namn betonar de båda stavelserna, som är brukligt i den dialekten. Norrlänningar betonar däremot, liksom vi gotlänningar, första stavelsen.

Jag har dock aldrig rättat någon som betonat mitt namn “fel”! Jag ser det bara som ett alternativt uttal. Var gränsen går får väl var och en avgöra, men nog tycker jag att man kan vara lite mer överseende överlag.

Jag vill dra mig till minnes att tevesporten gjorde en grej på att förbundskaptenen hela tiden uttalade Teddy Lucic namn fel när han hade tagits ut i landslaget. I gott sällskap av de flesta andra ska tilläggas. Man hör “Lukich”, “Lukik” och “Lusich”, men sällan det mer korrekta “Luchich”. När Teddy fick frågan vad han tyckte om det berättade han ödmjukt hur det uttalas men att förbundskaptenen fick säga hur han ville om han fick vara med i landslaget.