Om man vill veta hur namnet på en plats ska uttalas frågar man ju självklart ortsbefolkningen. Dock kan ljuden i orden vara starkt dialektala och i princip omöjliga, eller i alla fall onaturliga för en utomstående att uttala. Då “försvenskar” vi helt enkelt de ljuden men försöker hålla det så likt som möjligt i övrigt.
Jag kommer från en ort som stavas “Burgsvik”, men vi uttalar “Boushvik”. Fastlänningarna hittar aldrig “Boushvik” på kartan och vi skulle aldrig drömma om att uttala det så där fånigt så att alla bokstäver hörs. Dock är det ingen som kräver att sommargotlänningarna ska ändra sitt uttal. Det finns nämligen några assimilerade, före detta fastlänningar som har ändrat uttal och det låter fortfarande ganska lustigt.
När jag bodde i linköping pratade jag en gång med en kille som hade varit i Stockholm och sett en match med sitt favoritlag Hammarby. Han var så upprörd att han smällde näven i bordet och röt när han berättade att någon stockholmare i en vägbeskrivning på Södermalm hade sagt “Västgötagatan”. Gatan heter ju så, men han menade att det minsann måste uttalas “Väschötagatan”, det vet ju han, han är ju “väschöte”.
Så, vem bestämmer uttalet? De som är ifrån Västergötland och kallar sig “väschötar”, eller de som bor på Västgötagatan på Söder?